Kommer ihåg att jag älskade att vara gravid, det var så mysigt när man kände hur hon rörde sig när inne och speciellt när hon sparkade. Men det som var mindre skönt var ju när hon sträckte sitt ben rakt ut på höger sida så min mage bytte form helt plötsligt haha. Har videoklipp på mobilen när hon sparkar, ser helt sjukt ut! xD Det värsta var väll i slutet när magen var tung och man gick som en anka på stan och fick gunga sig upp ur soffan! haha! I slutet så tänkte jag: "Ja men nu har man nästan vart gravid i 9 månader, nu är det ända problemet att hon ska ut oxå"! Jag var jätterädd för förlossningen, skräckslagen för att det skulle göra ont och speciellt kejsarsnitt.. usch.
-Det var den 29 Oktober kl 20.00 som jag började på värkar. Stog i badrummet och tänkte att det är bara sammandragningar som man får ibland under graviditeten men som ofta kan lura än att det är dags, hade fått så många gånger tidigare så jag bestämde mig för att det var det.. tänkte inte ha falska förhoppningar igen när det ändå var 17 dagar kvar tills hon skulle komma. Men värkarna blev värre och det stramade i hela svanskotan.. Då kom jag på att dom på bb hade sagt tidigare att om man är osäker på om det är riktiga värkar så ska man ställa sig i en varm dusch för det är avslappnande och om det bara är sammandragningar så kommer det ge med sig när man duschar. Martin fick massera mig medans jag stod där i duschen, det hjälpte ju aldrig , fick bara panik känslor och fick svårt att andas i värmen så jag gick ut och ringde mamma medans jag stod lutad med armarna mot tvättmaskinen. Mamma sa att jag skulle ringa förlossningen så jag gjorde det. Hon på förlossningen sa att jag skulle ta några alvedon och försöka lägga mig ner och ta det lugnt och om det inte hade gått över inom en timme så skulle jag ringa igen. Jag la mig ner i soffan , det var jobbigt för jag ville inte ligga ner, eller det kändes som att kroppen inte ville det. Blir så full i skratt när jag tänker på vad Martin sa: " Men älskling det kommer gå över snart ska du se". Haha stackaren fattade nog inte riktigt att vi skulle bli föräldrar inom ungefär 1,5 dygn då. Jag låg där i soffan och Martin fick ta tid på värkarna hur ofta dom kom och hur länge dom höll på. Då kom dom typ var elfte minut och höll i ca 1-2 min. Dom där minuterna kändes som en evighet och dom där elva minuterna var så sköna när man inte hade nån värk men elva minuter kändes inte riktigt som elva minuter för helt plötsligt så kom det en värk.. Tyckte så synd om mig själv haha! Efter en timme så hade värkarna bara blivit starkare och dom kom mer tätt så jag kollade så jag hade med mig allt: BB-väskan och Journal och leg. Efter ca en halvtimme så kom mamma och hämtade mig. Martin var livrädd så han följde inte med mig till förlossningen.. det var tungt men det var väll lika bra. Jag hade mamma i allafall <3 Pappa kramade om mig och gav mig pengar ifall jag ville köpa ngt. Älskade pappa han var nog också lite orolig haha! När vi hade svängt av vid Rösa trafikplats ut på E18 och kanske kört i sisådär 3 minuter så märker vi att det blinkar bakom oss.. Såklart! Det var snuten! Vi stannade och mamma vevade ner rutan... "Ja hej så ni är ute och kör, säger polisen" "Nej vi är ute och cyklar ser du väll" Hade jag lust att säga för jag var rädd, lättirriterad och hade ont! Men jag var tyst istället, lika bra så.. "Mamma sa i allafall att vi skulle till Danderyd för att hennes dotter skulle föda barn"! Då blev det fart på poliserna och dom frågade om vi ville ha poliseskort men vi tackade nej för så bråttom var det nog inte. När vi kom in så hade värkarna avtagit lite och då blev jag rädd för att det skulle vara falskt alarm, men när min barnmorska (Som var en hyffsat snygg kille i 30-års åldern) hade kollat så var jag öppen 2 cm! Jag blev överlycklig för då var det ju ändå inte falskt alarm! :D Fick ligga där i några timmar med smärtan som blv värre och värre.. men som sagt, inget mer hände :( Kl 05:00 på morgonen så var jag helt slut, men kunde inte sova med dom här värkarna så dom tyckte att jag skulle upp och gå i korrodoren med gåbord. Det gjorde jag, jag var så jäkla envis ändå! NU SKA DU UT! HAHA! Jag gick fram och tillbaka fast med många stopp då eftersom jag inte kunde gå när jag hade en värk men annars gick jag där i mitt snygga sjukhus-nattlinne som var genomskinligt och jag som var naken under haha, snyggast! Fast det var ju inget man tänkte på just då. Jag var ju inte den ända som gick där halvnaken med gåbord så.. Jag gick från 05:00-06:00. Och då beslutade min barnmorska sig för att skicka hem mig.. skit.. fast jag fick tabletter med mig hem, jag skulle tydligen få mindre ont av dom och få lättare att sova eftersom man tydligen blir som "full" på dom tabletterna. Gissa vad? Jag tog dom där tabletterna när jag kom hem, la mig i pappas säng eftersom han ändå hade åkt till jobbet. Inget hände. Hade fortfarande skitont och inte fan blev man full av dom! Låg vaken hela den morgonen tills kl 11 då somnade jag men vaknade vid 12-tiden av att jag bombades av sms från alla som frågade om lill-tjejen hade kommit eller om jag ville hitta på ngt den dagen. Jag svarade faktiskt på alla sms, så snäll var jag fast jag hade skitont och bara hade sovit 3 timmar. Kl 13 kom Martin in, han började busa med mig, jag tänkte typ: dö dö dö! Haha jag var så elak men vafan han var ju elak mot mig. Jag låg bara på soffan den dagen, jag åt ingenting förrän pappa kom hem med mat från Sibylla och han var så gullig, han hade köpt 2 tetror Pucko til mig! (Pucko, det var min drog när jag var gravid) jag drack det hela tiden! Galet haha. Sen efter vi hade ätit så gick jag på toa. SLEMPROPPEN HADE GÅTT! Jag ringde mamma men till min besvikelse så sa hon bara att det kan den göra t.o.m en vecka innan förlossningen.. buhu! :c Iallafall , samma tid den kvällen.. kl 12, natten från den 30 Oktober till den 1 November åkte vi in igen. När jag kom in så fick jag en underbar barnmorska! Jag fick lustgas och jag var öppen 8 cm då! Allting gick så fort, och utan min barnmorska så hade det aldrig gått, hon hjälpte mig oerhört mycket! Jag glömde bort lustgasen i slutet , hade fullt upp med att krysta! Det var så konstigt, trodde det skulle göra skitont men det var ingen sån smärta. Det var som att "ÄNTLIGEN FÅR JAG TA I OCH SKITA" TYP... HAHA! Krysta var det bästa och kl 04:43 så föddes min lilla dotter Amie. Hon vägde 3250 g, var 48 lång och var världens finaste! <3 Mamma älskar dej! Nu måste jag gå och ta hand om lillla skrutt som ligger och skriker medans mamma bloggar! Men nästa inlägg blir om efter förlossningen, t.e.x dom helvetes dagarna på patienthotellet ! Chiao!
