class="narrowcolumn">

Många eller inga alls. . .

2012-05-07 @ 19:39:04
Hej!
Är inte så duktig på att skriva på bloggen längre, har inte haft någon ork alls dom senaste veckorna.. men ska försöka komma igång igen.

Har suttit och funderat på en sak... När man haft t.e.x en skitstövel till pojkvän tidigare, då blir man ju jätte nojjig sen när man träffar en ny. Bara för man blivit så illa behandlad innan. Så är jag rädd för att känna nästa gång jag skaffar barn... Inte för att jag tänkt skaffa barn nu direkt men senare, är rädd för att bli ensam med barnet. Nog för att jag klarat mig jävligt bra och haft/har så underbara stunder med Amie, det är inte det... Det är väll att ta hand om ett barn själv när man bara är sjutton kan vara jävligt tufft... och väljer man att plugga samtidigt som jag gör så blir det ännutuffare! Men jag säger inte heller att man absolut inte skulle klara det, jag säger bara att förbered er på stress, tårar och jävligt stor glädje.
Det är inte klokt vad mycket känslor ett barn kan ge en. Lyckan vid första mötet med ens barn då man inte vet om man ska skatta eller gråta för det är så otroligt häfigt och extremt känslosamt! (Mitt tips är att om pappan inte ställer upp vid förlossningen, då ska du ta med någon annan som hjälper dig genom den resan) och som dessutom får äran att dela det ögonblicket med dig.
Men sen också tröttheten och den korta stubinen som man lätt får om man inte fått sova ordentligt på några dagar ;) Man kan bli så hysterisk och senare tycka att man var en jättedålig mamma som bad barnet hålla tyst och sova bara för man själv är så trött så man inte vet vad man ska ta sig till! Men ta det lugnt! Det är så vanligt så, alla föräldrar har den perioden, speciellt barnets första veckor då man inte hunnit vänja sig vid sömnbrist och ett ev skrikande barn.
Sen kommer det stora smilet fram när barnet börjar göra saker, som t.e.x blir lite stadigare, rullar från mage till rygg och rygg till mage, och det bästa! Det som nästan gör en knäsvag... det som får en att förstå hur stor kärleken till ens barn är... FÖRSTA LEENDET! Det första smilet som får en att börja skratta och gråta på samma gång... gud det är så speciellt. Det första riktiga skrattet är likadant, man vet helt enkelt inte vart man ska ta vägen... :')
Längre än så har jag inte kommit eftersom Amie bara är 6 månader nu, min stora tjej! <3 Men sen när hon har blivit lite större då ska jag prata om trotsålder m.m..... vilket jag ej ser frame mot haha!

Hemskaste jag vart med om...

2012-04-23 @ 11:08:06
Jag var hemma själv hemma hos Lisa för hon och hennes kille var och handlade...
Jag och Amie hade sovit middag och sen lekt lite. Efter det så la jag henne på sängen och helt plötsligt så började hon krampa/skaka och ögonen började rulla... jag trodde seriöst att hon skulle dö och för en stund så visste jag inte vad jag skulle göra.. jag hade panik! Sen gick det över men det kom tillbaka efter ca 5 min. Så fick hon 3 ggr till... till slut så kom ambulansen.. jag var skräckslagen men som tur så hade jag Lisa som stöd <3 det kändes som en evighet tills vi var framme vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Sköterskan undersökte Amie och allt verkade lugnt men helt plötsligt så spydde hon.. hon brukar nästan ALDRIG spy.. Sen fick vi vänta i ett rum och efter typ 1,5 tim å fick vi veta att vi skulle bli inlagda.. jag som ville hem :( men det var väll bäst så antar jag ;/ Det var ganska mysigt på den avdelningen vi hade egen tv och vi fickkvällsfika.. varken jag eller Lisa hade ätit på 15 timmar så det behövdes... sen låg vi och kollade på film. Dagen efter fick vi göraen hjärnröntgen på Amie.. det såg så hemskt ut :/ men dom hittade inget där heller. Senare den eftermiddagen så fick vi åka hem äntligen... men utan svar påvad det var.. får hoppas på att det inte händer igen, och om det gör det så har vi medicin som gör så att kramperna avtar.. Nu mår Amie braigen men rädslan finns kvar.. usvh, mammas lilla tjej... som mamma så blir man så rädd.. jag kan förstå vrf min mamma vart en sån hönsmamma hihi!
puss o kram, ha det så bra!

hmmm...

2012-04-14 @ 22:58:56
Jag funderar på att skriva en bok om allting? typ redan i början när jag fick veta att jag var gravid och graviditeten och efter och så... skulle det vara ngt tror ni? ärligt!

STÄLL FRÅGOR PLZ!

2012-04-14 @ 22:51:13
Jag bönar och ber! Snälla ställ frågor, det blir så lättare för mig att veta vad jag ska skriva om då + att då kan jag ju dessutom besvara saker som ni funderar på om t.e.x graviditet, under graviditeten, förlossning, efter förlossning, första månaderna ! :) <3

Tänka sig...

2012-04-14 @ 22:46:42
Borde det inte vara föräldern som får barnet att hamna på fötter igen?
I min vardag så är det min dotter som får mig att gå upp på morgonen, kämpa i skolan och viktigast av allt.. hon får mig att le. Så många månader som jag har varit i denna djupa depression, hon fick mig att vilja stanna kvar utan att säga ett ord. Jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja till erbjudandet att gå och prata med en psykolog, för hon som jag pratar med har verkligen kämpat för mig. Hon har fixat så att jag kommer få lägenhet, vilket känns underbart, Ä N T L I G E N ! :')
Det har vart det värsta, att få barn såhär ungt och samtidigt som man har skolan så ska man hoppa runt från plats till plats med lilltjejen. Packa alla saker, komma ihåg alla saker, lasta vagnen så full som det bara går... det har vart så jävla jobbigt ! :'( Blir gråtfärdig när jag tänker tillbaks i tiden, att man har orkat... Jag orkade för dig Amie Maria Joulina Wik <3

Min förlossning, som om den var igår!

2012-03-29 @ 15:43:28

Kommer ihåg att jag älskade att vara gravid, det var så mysigt när man kände hur hon rörde sig när inne och speciellt när hon sparkade. Men det som var mindre skönt var ju när hon sträckte sitt ben rakt ut på höger sida så min mage bytte form helt plötsligt haha. Har videoklipp på mobilen när hon sparkar, ser helt sjukt ut! xD Det värsta var väll i slutet när magen var tung och man gick som en anka på stan och fick gunga sig upp ur soffan! haha! I slutet så tänkte jag: "Ja men nu har man nästan vart gravid i 9 månader, nu är det ända problemet att hon ska ut oxå"! Jag var jätterädd för förlossningen, skräckslagen för att det skulle göra ont och speciellt kejsarsnitt.. usch.

-Det var den 29 Oktober kl 20.00 som jag började på värkar. Stog i badrummet och tänkte att det är bara sammandragningar som man får ibland under graviditeten men som ofta kan lura än att det är dags, hade fått så många gånger tidigare så jag bestämde mig för att det var det.. tänkte inte ha falska förhoppningar igen när det ändå var 17 dagar kvar tills hon skulle komma. Men värkarna blev värre och det stramade i hela svanskotan.. Då kom jag på att dom på bb hade sagt tidigare att om man är osäker på om det är riktiga värkar så ska man ställa sig i en varm dusch för det är avslappnande och om det bara är sammandragningar så kommer det ge med sig när man duschar. Martin fick massera mig medans jag stod där i duschen, det hjälpte ju aldrig , fick bara panik känslor och fick svårt att andas i värmen så jag gick ut och ringde mamma medans jag stod lutad med armarna mot tvättmaskinen. Mamma sa att jag skulle ringa förlossningen så jag gjorde det. Hon på förlossningen sa att jag skulle ta några alvedon och försöka lägga mig ner och ta det lugnt och om det inte hade gått över inom en timme så skulle jag ringa igen. Jag la mig ner i soffan , det var jobbigt för jag ville inte ligga ner, eller det kändes som att kroppen inte ville det. Blir så full i skratt när jag tänker på vad Martin sa: " Men älskling det kommer gå över snart ska du se". Haha stackaren fattade nog inte riktigt att vi skulle bli föräldrar inom ungefär 1,5 dygn då. Jag låg där i soffan och Martin fick ta tid på värkarna hur ofta dom kom och hur länge dom höll på. Då kom dom typ var elfte minut och höll i ca 1-2 min. Dom där minuterna kändes som en evighet och dom där elva minuterna var så sköna när man inte hade nån värk men elva minuter kändes inte riktigt som elva minuter för helt plötsligt så kom det en värk.. Tyckte så synd om mig själv haha! Efter en timme så hade värkarna bara blivit starkare och dom kom mer tätt så jag kollade så jag hade med mig allt: BB-väskan och Journal och leg. Efter ca en halvtimme så kom mamma och hämtade mig. Martin var livrädd så han följde inte med mig till förlossningen.. det var tungt men det var väll lika bra. Jag hade mamma i allafall <3 Pappa kramade om mig och gav mig pengar ifall jag ville köpa ngt. Älskade pappa han var nog också lite orolig haha! När vi hade svängt av vid Rösa trafikplats ut på E18 och kanske kört i sisådär 3 minuter så märker vi att det blinkar bakom oss.. Såklart! Det var snuten! Vi stannade och mamma vevade ner rutan... "Ja hej så ni är ute och kör, säger polisen"  "Nej vi är ute och cyklar ser du väll" Hade jag lust att säga för jag var rädd, lättirriterad och hade ont! Men jag var tyst istället, lika bra så.. "Mamma sa i allafall att vi skulle till Danderyd för att hennes dotter skulle föda barn"! Då blev det fart på poliserna och dom frågade om vi ville ha poliseskort men vi tackade nej för så bråttom var det nog inte. När vi kom in så hade värkarna avtagit lite och då blev jag rädd för att det skulle vara falskt alarm, men när min barnmorska (Som var en hyffsat snygg kille i 30-års åldern) hade kollat så var jag öppen 2 cm! Jag blev överlycklig för då var det ju ändå inte falskt alarm! :D Fick ligga där i några timmar med smärtan som blv värre och värre.. men som sagt, inget mer hände :( Kl 05:00 på morgonen så var jag helt slut, men kunde inte sova med dom här värkarna så dom tyckte att jag skulle upp och gå i korrodoren med gåbord. Det gjorde jag, jag var så jäkla envis ändå! NU SKA DU UT! HAHA! Jag gick fram och tillbaka fast med många stopp då eftersom jag inte kunde gå när jag hade en värk men annars gick jag där i mitt snygga sjukhus-nattlinne som var genomskinligt och jag som var naken under haha, snyggast! Fast det var ju inget man tänkte på just då. Jag var ju inte den ända som gick där halvnaken med gåbord så.. Jag gick från 05:00-06:00. Och då beslutade min barnmorska sig för att skicka hem mig.. skit.. fast jag fick tabletter med mig hem, jag skulle tydligen få mindre ont av dom och få lättare att sova eftersom man tydligen blir som "full" på dom tabletterna. Gissa vad? Jag tog dom där tabletterna när jag kom hem, la mig i pappas säng eftersom han ändå hade åkt till jobbet. Inget hände. Hade fortfarande skitont och inte fan blev man full av dom! Låg vaken hela den morgonen tills kl 11 då somnade jag men vaknade vid 12-tiden av att jag bombades av sms från alla som frågade om lill-tjejen hade kommit eller om jag ville hitta på ngt den dagen. Jag svarade faktiskt på alla sms, så snäll var jag fast jag hade skitont och bara hade sovit 3 timmar. Kl 13 kom Martin in, han började busa med mig, jag tänkte typ: dö dö dö! Haha jag var så elak men vafan han var ju elak mot mig. Jag låg bara på soffan den dagen, jag åt ingenting förrän pappa kom hem med mat från Sibylla och han var så gullig, han hade köpt 2 tetror Pucko til mig! (Pucko, det var min drog när jag var gravid) jag drack det hela tiden! Galet haha. Sen efter vi hade ätit så gick jag på toa. SLEMPROPPEN HADE GÅTT! Jag ringde mamma men till min besvikelse så sa hon bara att det kan den göra t.o.m en vecka innan förlossningen.. buhu! :c Iallafall , samma tid den kvällen.. kl 12, natten från den 30 Oktober till den 1 November åkte vi in igen. När jag kom in så fick jag en underbar barnmorska! Jag fick lustgas och jag var öppen 8 cm då! Allting gick så fort, och utan min barnmorska så hade det aldrig gått, hon hjälpte mig oerhört mycket! Jag glömde bort lustgasen i slutet , hade fullt upp med att krysta! Det var så konstigt, trodde det skulle göra skitont men det var ingen sån smärta. Det var som att "ÄNTLIGEN FÅR JAG TA I OCH SKITA" TYP... HAHA! Krysta var det bästa och kl 04:43 så föddes min lilla dotter Amie. Hon vägde 3250 g, var 48 lång och var världens finaste! <3 Mamma älskar dej! Nu måste jag gå och ta hand om lillla skrutt som ligger och skriker medans mamma bloggar! Men nästa inlägg blir om efter förlossningen, t.e.x dom helvetes dagarna på patienthotellet ! Chiao!

Vad är vi?

2012-03-29 @ 14:48:47
Jadu, det är vad jag vill fråga dig men jag vågar fan inte. Bangar på den fronten.

Tack alla underbara!

2012-03-28 @ 23:55:53
Tack för alla fina kommentarer allihopa! :D
U make me so damn happy! :) Har ej haft tillgång till dator dom senaste dagarna.. :( Så det har vart grymt jobbigt att inte kunna skriva på bloggen fast man velat sååå! Men nu ska jag sätta igång igen! Tänkte berätta lite om dom senaste dagarna, vad jag har gjort o.s.v :) SEN kommer det förlossning ;) OCH STÄLL FRÅGOR så jag har lite att ta med i mina blogginlägg, det är kul att känna att man har lite koll om något iaf! :D Ställ tusen frågor och ni får tusen+ svar!
Iallafall...
Måndag: Jag och Amie åkte in till Norrtälje för vi skulle till BVC och göra en vanlig kontroll. Nu är Amie snart 5 månader och är 65 cm lång och väger 7520 g.. mammas "lilla" fetto :D haha! Buddah! :* Hon är så mullig och gullig, mycket att krama på hihi! Jag var exakt likadan när jag var liten, en heffaklump men som tur så försvann det när jag blev äldre ^^
Tisdag: Jag och Amie åkte in till NT och gick på stan med Mikkis. När vi stod i "Ur & Guld" och väntade på att Mikkis skulle få sitt smycke så ringde Lisa mig :D suprise! Efter det så mötte jag Lisa på stan och vi pratade och gick runt lite. Sen skulle hon åka men vi bestämde iaf att vi skulle ses på Familjens hus med våra tjejor dagen efter (Onsdag). Sen åkte jag & Mikkis hem och kollade tv och svullade som vanligt.. fat... Not so far.
Onsdag: Jag gick faktiskt upp i tid för en gångs skull, slapp NÄSTAN stressa :p ! Jag och Mikkis tog bussen in tillsammans. Jag höll i Vincent samtidigt som jag fick ner min barnvagn med Amie i ner för 2 trappor SKILLS?! Hell yeah! Vi åkte buss i 40 helvetes minuter och Lisa stog redan på station. Vi gick ner till Tösses för att jag skulle lämna CV och sen gick vi upp mot Café Tullen och då kom vi båda på att vi var hungriga.. Jag hade min plånbok i Väsby :( Så söta Lisa köpte en varsin fralla till oss (asgoda på Tullen) och en cola som vi delade på :) Sen gick vi faktiskt upp till Familjens hus som ligger uppe vid Flygfältet nu. Det var mysigt förutom att jag har väldens pollenallergi så mina ögon sved och rann och fy vad jobbigt det var! När vi var framme så tog vi en varsin kopp med kaffe och Te (det är jag som är barnungen som inte lärt mig dricka kaffe än) ^^. Det drack vi iallafall ute på varsin bänk med våra tjejor. Sen gick vi in och det blev mycket lek med massa andra barn, lite större men det är kul att se hur det kommer vara om några månader. Sen fick vi göra egna leksaker... vi fyllde en flaska med massa krimskrams, bland annat glitter och paljetter och massa fint. Sen fyllde vi dom med vatten och VIPS! En leksak som dom tycker är väldigt intressant! :D Sen var det sångstund med massa kroppsspråk, Amie var väll inte så himla intresserad men hon skrattade ibland :) När det var slut så skiljdes jag och Lisa av vid Gustavslund och jag tog bussen till sthlm och åkte vidare till Väsby. Där mötte jag Soumia (mamma 2) :D jag hade inte ätit ngt mer den dagen och då var kl ändå halv 7 så det blev Kina på väsby station. MUMS! Fast inte lika bra som i NT.. faktiskt :) Sen träffade vi min schnygging :* Senare blev det en vända runt i nästan hela väsby :p Den kvällen slutade iallafall med att jag sov hos den bästa och åkte hem tidigt som fan i morse -_-' ... helt död!
Torsdag (Idag): Som sagt, åkte tidigt i morse från Väsby.. Gick upp halv sju (död) ! Sen mötte jag mamma vid Flygis på en fika eftersom alla andra cafén inte har öppet vid 9-tiden :p Det var jättemysigt och Amie var på toppenhumör när hon fick träffa sin älskade mormor! :D hon skrattade hela tiden, mammas lilla solstråle :* Sen åkte vi ner till mitt "möte".. Har börjat hos Psykolog nu. Det var skönt att få prata med någon som man inte känner personligen men samtidigt så var det jättetungt.. känslor. Sen gick vi på stan , köpte nya kläder+ neon-gula/rosa hotpants! *Kärlek till dom* hihi! Sen gick jag till guldfynd och köpte påskpresent till min älskade gammel farmor som är 89 nu... :( Hon är den som gick med mig till dagis när jag var liten, den som jag sov hos hela tiden, bakade o lagade mat med, spelade bingolotto ihop haha, älskar henne så det gör ont! Jag köpte ett dela hjärta halsband i silver som det står "Best Fridens Forever" i, skitfina! Kostade lite, men det är hon värd, min älskade "farmor" <3 Ska åka imorrn och ge henne det tänkte jag :) Efter det så träffade jag Alex på stan, min barndomsvän av en ren slump, och ikv så ska jag och Amie sova hos henne, kanske blir ett par dagar till men det får vi se! Har så himla kul ihop! Snart ska vi köra nått träningsspel/dans på wii , ska bli kul! Ni får ha det så bra allihopa, orkar inte skriva mer haha! Men skriver om förlossningen imorgon. Chiao!

Min förlossning, som om den vore igår!

2012-03-23 @ 22:48:53
(Jag flyttar detta inlägg till imorgon eftermiddag) ! Behöver hjälp med att föra över bilderna från min mobil till datorn, annars blir inte min berättelse om förlossningen lika "bra" eller "fin" vad man nu ska säga :p Ni fattar! Men imorgon så! :D Kommer säkert skriva en massa annat under kvällen eftersom jag har tråkigt i min lilla ensamhet! PUSS

Min älskade skatt, mamma älskar dej! <3

Check it out!

2012-03-23 @ 22:31:01
Kolla vad denna sötnöt skrev om mig på sin blogg!
Underbara Vickan :* <3

http://elisabethvicktoria.blogg.se/2012/march/felicia-wik.html?_tmp=9e3950f93c6bf3a1648da76931413bdda842cc7b

So damn happy!

2012-03-23 @ 22:28:43
Blir så glad över alla kommentarer om att ni vill att jag ska blogga mera, whii! :D
Och Vickan ditt inlägg på din blogg var bara för gulligt! Blev jätteglad fina du! <3
Ska skriva oftare, ni taggar mig så oerhört mycket till det! PUSS

Om några timmar...

2012-03-23 @ 18:42:23
Då blir det berättelsen om min förlossning som någon anonym ville att jag skulle skriva om! :)
Sen tänkte jag ge lite tips till andra unga gravida som är oroliga hur dom ska klara det o.s.v.
Ska bland annat berätta om hur jag klarar det ekonomiskt och hur jag klarar att ha barn och gå i skolan samtidigt.
Men det kommer senare ikväll så ni vet! Check it out later! ;)

Dagen och lite mer

2012-03-23 @ 18:32:36
Idag så åkte jag in med halv 2 bussen in till nt. Sen drog jag upp till bussgaraget för att hämta min väska ( tappade den igår på bussen)!! Den innehöll mitt liv = Smink, Plattång, kläder och mobil laddaren. Men som tur så hade dom fått in den, blev så glad att jag fick behärska mig.. trodde fan att jag skulle krama ihjäl tjejen som plockade fram den.. ^^ Sen drog jag ner till station igen, satt och solade i 1 timme kanske haha fett skönt! :) Amie tyckte inte det var lika skönt med solen i face:t så hon tog en tupplur i vagnen tills hennes pappa kom gående förbi och väckte henne! Lätt för honom stt göra som inte ens behöver ta hand om henne , nej nu ska jag inte vara elak. Sen kom My, Hasse, Anton, Ellen & Martin. När jag vände mig om så såg jag Anton stod och höll i Amie... O.O chock haha!
Sen följde jag med Mysan upp till hennes jobb, fick käk där nam nam!
Sen kom Emma och höll mig sällskap, vi kollade på nya skor och träffade Jocke & Johan! Amie fick prova nya pytteskor , as söta!! Bild kommer sen :D
Nu sitter vi hemma hos Emma, vi ska baka och raka oss ( sidecuts) Mina ränder har växt ut så dom ska vi fixa till igen! Sen ikväll så får vi se vad som händer, lär ju sitta och blogga i min ensamhet haha forever alone!
PUSS O KRAM

Alla gör sina egna val, jag gjorde mitt!

2012-03-23 @ 12:27:20
Bettan om Something old !:
Jag är jätte nyfiken på hur du övervägde att behålla eller ta bort, alltså typ för och nackdelar :)) <3<3

Rolig fråga och tack för hjälpen älskling! Nu fick jag ngt att skriva om! :*

Mitt liv & mina beslut
Den där dagen då jag gjorde gravtestet.. och det var positivt, jag var så förvirrad.. det kändes verkligen som att det inte hände mig. Att jag hade kunnat vart gravid så länge och att dom tidigare grav-testen som jag hade gjort inte hade funkat.. det är ngt som jag fortfarande kan sitta och grubbla över, alltså kan man inte alltid lita på grav-test? I allafall, jag var GRAVID! Jag var sexton år och på smällen.. jag! Jag visste inte hur jag skulle lösa det, jag visste inte hur jag ville göra. Jag var personen som pluggade hela tiden för att jag skulle gå ut skolan med höga betyg, jobba några år, resa och gå ut på krogen varje helg.. typ! Sexton år och gravid. Jag valde att berätta för mina närmaste, men på något konstigt vis så spred det sig ;) Inte ens dom närmaste kan knepet att hålla käften om vissa saker som man bara inte går runt och berättar för andra! Efter nån vecka så kändes det som att alla visste! Alla gick runt och viskade och pekade och glodde.. vissa skrek t.o.m elaka saker rakt ut. Hade jag inte haft stöd från båda föräldrarna, vilket val jag än gjorde så skulle dom hjälpa mig... ja, utan dom så hade det aldrig gått. Veckorna gick och jag fick panik! Jag bestämde mig för att berätta för lärarna och se om det fanns något sätt att kunna få gå kvar i skolan även fast man var gravid eller hade en liten. Det gick! Och det var just när jag satt där uppe hos cyon med Matthias som jag förstod att det var meningen att jag skulle behålla. Jag kunde fortfarande gå kvar i skolan, ta studenten. Få jobb sen när hon börjar på dagis?! Vad kunde gå fel?!
Jag bestämde mig för att vara stark och skita i vad alla andra sa, hur mycket alla andra glodde! Jag blev Norrtäljes största huvudämne... "Vet du en sak!! Felicia, Fille du vet! Hon ska ha barn"  "Va?!! Skojaru eller??"  "Nej, det är sant!!"  "Är det Martin som är pappan?"  "Ja , jag tror det!"  "Men hur ska hon klara det då?? Hon är ju bara sexton och går fortfarande i skolan!"  "Vet inte, det kommer säkert sluta med att hon hoppar av och lever på socbidrag eller ngt". HAHA fyfan vad ägda ni blev då! Ja, jag var sexton! Men la jag av med skolan för att jag var höggravid? NEJ! Vem var det som satt och målade golv,tapetserade,målade u name it fast hon var höggravid? JAG! Och har jag hoppat av skolan än? NEJ! Vem är det som tar studenten nästa år? JAG! Så fuck U!
Det slutade iallafall med att Martins och mitt förhållande föll ner till botten, han gjorde slut för att han inte ville ha barn. Jag var ensam men stark. Sen kom han tillbaka, allting var jättebra.. men efter några månader så tog det slut igen.. men då var det mitt eget beslut, av persoliga skäl. Jag har iallafall min underbara dotter nu, vi har så roligt tillsammans, jag har mina kompisar (dom äkta stannade kvar) och jag har skolan som ja

Kärlek och hat for sure!

2012-03-22 @ 23:14:54
Kärlek'
Dom senaste dagarna har jag spenderat i Väsby..
Men världens underbaraste vänner and världens finaste person!
Kärlek till er! <3

och...

Hat'
Det är så jävla skönt att bara dra till Väsby och vara med nya personer och slippa alla jävla idioter som lever på BS!
"Välkommen till NT, staden där alla vet saker om dig som du inte ens visste om" ! typ...

Hiss'
Jag vill hissa dig, du får mig att må så bra.
Så fort jag ser på dig så ler jag.
Du gör min dag... R <3

och...

Diss'
*Det är många saker som jag vill dissa idag! Jag vill dissa alla super-duper-stressade idioter som inte alls har nån respekt för barnvagnar i tunnelbanan! Idag höll jag på att få min vagn nerputtad för rulltrappan på grund av att en person hade SÅ bråttom till tuben!! FU

*Sen vill jag dissa mitt minne! Glömde först bort att jag lagt min plånbok i en polares bil så den är kvar där! Sen när man tror att det faktiskt inte kan bli värre så glömmer jag min väska på bussen med plattång, smink och kläder i... Blev så arg på mig själv så jag började böla... (stor chey) !

*Sen vill jag dissa alla dessa äckliga killar vid tuben som försöker få ens nummer och stalkar en hela vägen till rullisen... ni är ju fan antingen desperata eller bara allmänt dumma i huvudet !

*Passar på att dissa mitt humör oxå, jag är inge rolig just nu! Men lägger upp lite bilder oxå så finns det iaf ngt roligt att titta på!