I min vardag så är det min dotter som får mig att gå upp på morgonen, kämpa i skolan och viktigast av allt.. hon får mig att le. Så många månader som jag har varit i denna djupa depression, hon fick mig att vilja stanna kvar utan att säga ett ord. Jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja till erbjudandet att gå och prata med en psykolog, för hon som jag pratar med har verkligen kämpat för mig. Hon har fixat så att jag kommer få lägenhet, vilket känns underbart, Ä N T L I G E N ! :')
Det har vart det värsta, att få barn såhär ungt och samtidigt som man har skolan så ska man hoppa runt från plats till plats med lilltjejen. Packa alla saker, komma ihåg alla saker, lasta vagnen så full som det bara går... det har vart så jävla jobbigt ! :'( Blir gråtfärdig när jag tänker tillbaks i tiden, att man har orkat... Jag orkade för dig Amie Maria Joulina Wik <3
